The Caledonian Story

Så, nu ska fettet brinna på 11 Leopold Place. Gemensam GI och (kors i taket) jag och Stina inleder dagen med en löprunda. Eller ja, hon inleder, jag fortsätter.



Mycket snack om denna skiva hemma igår så jag tänkte passa på att tipsa alla er andra med :)




Elbow – The Seldom Seen Kid

HELVETES J%&$@#%$€$##¤%/)(/)(")#/(#¤!!
Svordomarna räcker inte till för att beskriva den uppgivna känslan när allt uppsatsarbete från idag försvinner. Bara sådär. Inlämning om 7 timmar.
Förstod att eftermiddagens shopping skulle komma tillbaka just to bite me in the ass.

Går in på Google Scholar och söker på "strategy for the mp3 invasion".
Får upp: "The Alien Invasion Survival Handbook: A Defense Manual for the Coming Extraterrestial Apocalypse"
This book is dedicated to ADAM LAMPE
whose courage during repeated alien abductions
is a true inspiration to humanity.

Känns som ett tecken. En alien har tagit över min dator. Enda logiska förklaringen.

Boken

Igår gick Brit Awards 2011 av stapeln. Tittade igenom vinnarna imorse och såg att Mumford and Sons kammade hem Album of the year, vilket inte känns annat än rättvist, finns inte en dålig låt på den Skivan.
De gjorde även kvällens bästa framträdande, fyra killar, en gitarr, en banjo. En mikrofon. Do I need to say more?

Att sedan Take That vann årets grupp kan det vara bara jag som jublar för men, YEEEEY!
Deras öppningsnummer däremot, skratta eller gråta?

B1

B2

Uppsats. 2400 words to go. Becks to the rescue.

Staden kokar över av rugbysupportrar från alla håll och kanter. Det är egentryckta tröjor, fotbollsjackor, halsdukar, you name it.
Härligt dock. Möte ett gäng walesiska(?) gubbar i trappan till Starbucks och fick ett litet trevligt godmorgon. 
Och ja, Starbucks, vårt nya favoritpluggställe. Andra dagen i rad vi barrikaderat oss i deras soffor och känner jag mig själv rätt är risken ganska stor att det blir en tredje.
Det är lite lätt koffeinstinn man går härifrån dock, hade lite svårt att sluta skaka igårkväll.


Och påtal om igår kväll, då var det antipasto/tapas som stod på menyn hemma, och jag och Emelie blev inköpsansvariga. Så joggingskor och träningsbrallor på och med inköpslistan i högsta hugg begav vi oss ut på jakt efter Waitrose som skulle ligga bara 10 min bort.
40 minuter och tre vändor i slummen senare mötte vi tillslut två lite lätt alkoliserade gubbar -"are you lost girls?". Det var bara att krypa till korset. Med en blick som sa "hur i h*lvete hamnade ni här" fick vi vägbeskrivningen tillbaka hem och 10 min senare snubblade vi in på Sainsbury, nån km hemifrån.
Waitrose - I'm gonna get you!

Every little piece in your life will add up to one.
Every little piece in your life will mean something to someone.

-Tom Smith

Kör då. Spela då. Börja då. Nu går vi.
- Tålamodet Tove


Sitter med en inlämningsuppgift, lite sen som vanligt, men så fort jag får tid över lovar jag att bjuda på bildregn från helgens biltur.




Patience

Bitter tjej.
Det har nu blåst oavbrutet i 2-3 dar. Och då snackar vi inte några små vindpustar utan stormvindar i 55 km/h.

Hade förövrigt föräldrarna här förra helgen. Mycket mysigt.
Satt och tittade igenom fotona och insåg genast vart jag fått min fotogeniska sida ifrån.




But I love you anyway :)

Firar av mina sista timmar som 21 med middag con mi madre y padre och sedan drinkar med tjejerna.
21 var fantastiskt, men jag hoppas och tror att 22 kan bli snäppet bättre!

Idag har jag och Stina gjort vår första arbetsdag som volontärer på Oxfam. Vi kommer arbeta en halvdag i veckan med att främst skylta om och göra det lite snyggt;)

Idag kommer även mamma Hallman på besök så det ska bli spännande och jag börjar längta lite tills mamma och pappa Asplund kommer nästa vecka :)

Så, dagens livstecken.

"Du, det här loppisfyndet till barnflicka du har hittat..."
- Solsidan.
Precis vad som behövs efter en tuff kursstart. Det och lite onyttigt till. Så pass onyttigt att gubben i kassan på M&S fällde kommentaren "healthy food...". Feels awesome.
Åter till kursstarten. PR theory and practice, kommer bli tufft men bra. Hoppas de andra kurserna blir lättare för att väga upp lite.

Nä, chipspåsen kallar.

Kickar igång mitt nya hälsosamma liv med två vändor upp på Calton Hill.
Underbar utsikt över hela staden från denna lilla kulle.

- "Vill du vara med på bild?" Absolut den pose jag hade i åtanke.


Att klättra upp på Arthur's seat är tydligen en av 10 saker man bör göra under tiden man är här enligt Napier.
Återkom gärna efter 3 månader på gymmet.





Entusiastisk? Trött? Glad? Who knows.


Dagen började för övrigt med en mysig brunch framför Notting Hill. Det bakades scones, gjordes äggröra och brassades bacon. Blir, om jag får bestämma, tradition här på Leopold Place.

Tog en sen bio, The Way Back. Överaskande appearence av Gustaf Skarsgård som präst från Lettland.

Efter bion konstaterades två saker:
1. En modern människa skulle aldrig överleva en sådan vandring.
(Möjligtvis killen från Extrem Överlevnad - Anna)
2. Om vi nu skulle få för oss att ge oss ut på en vandring över en världsdel så är det mycket viktigt att inte glömma B-vitaminerna.

Kurserna valda och utfallet blev som jag trott. Inget creative writing. Träffade vår faculty advisor på campuset där de flesta från Arts & Creative Industries håller till, Craighouse. Lätt charmigaste campuset om ni frågar mig.

Detta firades sedan med lite livemusik på Biddy Mulligans med svenskgänget.


Idag har vi även varit på matriculation, inskrivning, så nu är vi officially Napier students.

Längst fram. Alltid längst fram.